Kompositör
Arrangör
70-talet. I tonåren upptäckte jag den stora glädjen i att skriva melodier. Jag älskade att sitta vid pianot och leka fram musik och harmonier. Själv tyckte jag att jag skrev fantastisk musik redan från början men det tyckte inte alltid andra. Jag skrev en sång för ungdomskören jag var med i. Mamma, som ledde kören, gjorde sitt bästa i att balansera situationen. Det låg i luften att det här var kören tveksamma till. Men ingen sa förstås nåt. Nästa låt jag skrev, skrev jag inkognito. Kören provade sången och vågade då dissa sången rakt av. Smärtsamt för mig men nyttigt. Det var bättre att veta. Ingen skugga över medlemmarna i kören. Det var inga bra låtar.
Karikatyr av mig gjord av Erik Nordström 1980.
Eller är det ett porträtt?
Mamma och jag musicerar
80-talet. Under musikhögskoleåren började jag hitta en stil som kändes som min. Inspirerat av musik jag gillade och kände jag kunde hitta ett uttryck i. Influenser var framför allt Weill, kabaré, fransk chanson och latin. Under mitt sista år skrev jag ett specialarbete om musiken i kamp mot olika former av förtryck. Frihetssånger, kvinnosakssånger och politiska sånger. Själv skrev jag i arbetet sex egna fredssånger som vid flera tillfällen framfördes med musikhögskolans kör och orkester. Örebros legendariska körledare Solvieg Ågren dirigerade. Jag presenterade sångerna för Kjell Lönnå och han gillade dem. Han skickade ner en buss från Sveriges Radio i Sundsvall med producent och ljudtekniker och spelade in fredssångerna och några andra kabarévisor. Sedan gjorde han två intervjuprogram med mig i P1 där sångerna spelades. Jag lyssnade på programmen när de sändes. Jag gav så pinsamt korthuggna svar, en intervjuares mardröm, så jag har aldrig sedan 1984 (när de sändes)orkat lyssna på dem igen. Men det lärde mig också nåt. Man måste samarbeta med intervjuaren. It Takes Two For A Tango.
Esbjörn Jorsäter
Esbjörns omslag till nothäftet. Om du tittar noga kan du hitta både Jesus, Martin Luther King, Gandhi, Bertrand Russell, Buffy Sainte-Marie och John Lennon i tåget.
konserter. Vid ett tillfälle tillsammans med skådespelarna Eva Remaeus och Jan Jönsson.
1989 gavs albumet ”Herr President” ut. Det var ett äventyr. Jag satte mig i skuld långt mer än jag vågade berätta för någon.
46 musiker, 11 solister, sånggrupp, kör och barnkör. Jag skulle ha allt. Kompromiss kunde jag inte stava till. Knappast heller till budget. Tack och lov hade jag min forne lärare Olov Helge vid min sida, både som mentor och medproducent. Det var också vid denna tid jag började jobba med textförfattaren Mats Wänblad. Det har blivit ett mångårigt och givande samarbete. Skivan sålde hyfsat och spelades flitigt i alla då befintliga radiokanaler (P1, P2, P3 och P4). Sakta började jag få tillbaka det jag satsat. Efter många år var jag tillbaka på noll.
Tony Kaplan, Arbetet: Det är vackra vädjanden om fred, det är böner om fred, det är rop på lojalitet och tolerans. Det är en skiva att ta till sitt hjärta. En kraftig applåd för en sällsynt välgjord svensk skiva.
Tore Ljungberg, GP: Sånger om fred - årets sensation.
Dan Kronqvist, Hufvudstadsbladet: Det här är en av de proffsigare debuterna på mycket länge.
Fredssångerna fortsatte sitt liv. De gavs ut i ett nothäfte, framfördes lite här och var i landet. 1984 framfördes de i en jättekonsert i sporthallen i Sundsvall med 650 sångare under ledning av Staffan Lindroth. Helen Sjöholm fanns med i kören har hon själv berättat senare. Fred Sjöberg ledde dem också under ett antal
1992 spelas en minimusikal med namnet ”Herr President” av Säffleoperans ungdomar i Säffle kyrka i sju föreställningar. Med ett manus av Mats Wänblad, Åsa Bergh regisserade.
1993 Detta resulterar i att året därpå spelar Säffleoperan en ny ungdomsmusikal på stiftmötet med musik av mig, ”De frånvarande”. Manus: Mats Wänblad. Sångtexter: Per Harling. ”De frånvarande” turnérar 1994. Sångerna ”Haren sjunger om vargar” och ”Jag är så ensam, Gud” kommer senare på CD-albumet ”Vi sjunger i natt”. Nik Dahlström fällde en klassisk kommentar under repetitionerna: "En dramaturgisk fråga: Ska vi skita i kaninöronen?"
Expressen, Anders Björkman: "Nu har hon kommit ut med en cd, "Vi sjunger i natt", en alldeles unik skiva, som känns så genomarbetad, så mogen, så varierad att jag spelat den dagligen ett par veckor. Begåvad ny svensk musik, mycket skrivet av Pär Jorsäter. Idérika arrangemang, skickliga musiker och en underbar dramatisk sångerska.
SvD, Ingrid Strömdahl: Åsa Bergh (Ulrika i Kristina från Duvemåla) är en strålande sångerska som lyfter fram de karaktärsfulla melodierna. Fraseringen, diktionen, melodikänslan - de kunde inte vara bättre. Hon har djup och ger tyngd åt minsta ord.
2004 är albumet ”Just den gången” klart för utgivning. Denna gång är Cecilie Nerfont solist. Tillsammans har vi landat i ett mer lågmält tonläge. Lite mer svenskt, lite mer visjazz, lite mer Monica Z.
Mats Wänblad bidrar fortfarande med texter. Cecilie likaså. Christer Nerfont medverkar på tre sånger. En personlig favorit är Tove Ditlevsens dikt ”Så ta mitt hjerte” sjungen av Cecilie på norska. Den kändaste sången på albumet är Barbro Hörbergs ”Med ögon känsliga för grönt”. Producenter är Peter Hallström och Dan Bornemark.
Björn Stefanson, VF: Nerfonts sånger är så omsorgsfullt iscensatta. Och vid något tillfälle har de schlagerns lätta anslag, utan att hemfalla åt banaliteter. ”Diverse” är alltså ett sätt att beskriva bredden, fast utan att mena att det blir spretigt. Tvärtom är detta en konsekvent skiva, vackert sjungen, snyggt spelad…
Cecilie Nerfont är ju bekant för Värmlandspubliken efter att ha varit med i flera av Värmlandoperans uppsättningar, men att hon i första hand är en musikalartist märks inte här, vilket är menat som beröm.
För med fel förhållningssätt till materialet kan skivor av det här slaget blir rejält påfrestande. Cecilie undviker skickligt alla sådana fällor, sjunger vackert utan att bli inställsam och mister aldrig sin personlighet i den musikaliska omgivningen.
En riktigt bra skiva, med sånger som verkar passa Cecilie perfekt.
2014-2020 Olof Wretling och jag har samarbetat med folklustspelet "Värmlänningarna" i Ransäter. Det har varit ett kreativt samarbete och vi har år från år utvecklat föreställning. Coronaåret 2020 blev förstås ingen vanlig föreställning. Istället blev det en TV-produktion med Olof som ciceron.
2016-2020 Thore Skogman-äventyret börjar 2016. Cecilie har en liten improviserad slinga i huvudet till "Tiotusen röda rosor". Vi har den som grund när jag arrar en kortversion till Wermland Operas första fasadshow. Det leder till att teaterchefen Ole Wiggo Bang 2017 beställer en konsert/föreställning av mig baserat på Skogmans musik. Christer & Cecilie sjunger och 11 musiker från operans orkester. Det blev en uppskattad konsert som vi spelar flera ggr och även turnérar med. 2021 ligger en CD färdig med fem av sångerna. Den 9 februrari, på Thores 90-årsdag, släpps den på Spotify.
2019 Uppbjudna till Dansernas Dans. Karlstad stift beställer en dansmässa med musik av mig och Anders Göranzon. Text: Hans Kvarnström och koreografi: Cecilia Hardestam. Den uruppförs under lärandefestivalen ”Den stora berättelsen” 7/11. Den uruppförs i Karlstad domkyrka med 8 musiker, de flesta från operans orkester. Hans Kvarnström uppfinner fyndiga titlar såsom:
Tidernas skapelsegånglåt, Förundransdans, Överlåtelsebossa, GlädjeGloria, Sanctus Swing, Hela Skapelsens Lovsång, Stilla Tillitsdans och Samba Tack.
1996 spelas musikalen ”Guldhatten” med musik av Thore Skogman. Jag får äran att arra musiken. Tyvärr går produktionsbolaget i konkurs så jag får ingen ersättning. Men jag har glädje av att jag lärt känna den här musiken ca 20 år senare.
1997 spelas musikalen ”Shylock” på Säffleoperan där jag skriver musiken tillsammans med Margareta Hallin, Einar Bergh och Bo Sandberg. Einar, Säffleoperans förgrundsfigur och stora drivkraft, dör tragiskt nog innan
repetitionerna börjar. Margareta Hallin går in och gör rollen som Shylock. Åsa Bergh spelar Portia. Sången
”En sådan natt” hamnar på CD 1998 och ”Inte bara ord” 2004.
1998 ”Vi sjunger i natt” med Åsa Bergh ges ut. Den 8 februari hade vi releaseparty i en vindsvåning på Östgötagatan i Sthlm. Celebriteter som Benny Andersson, Helen Sjöholm, Peter Jöback och Monica Nielsen deltog. Åsa var mitt uppe ”Kristina från Duvemåla” som en vecka senare skulle få Stockholmspremiär på Cirkus. Christer Nerfont, som också skulle komma att spela många föreställningar i "Duvemåla" medverkar på två duetter + scatsång på en bossanova. Björn Ulvaeus skrev en text om Åsa på baksidan av konvolutet:
"Till en början stod hon alldeles stilla och rösten var återhållen. Sedan började kroppen sakta, nästan omärkligt, vagga från sida till sida och sången ökade i intensitet. Männen bakom det långsmala bordet lutade sig framåt, så som människor gör när något har vunnit deras fullständiga uppmärksamhet. Ackompanjerad av en ensam, smattrande gitarr roterade hon allt häftigare och for ut i ett virvlande crescendo. Jag ville ställa mig upp, klappa i händerna och ropa: "Henne ska vi ha!!", men jag sa säkert bara som man gör på auditions: "Tack ska du ha, det var jättefint!". Vi fick henne i alla fall till slut. Hon blev och är Ulrika i "Kristina från Duvemåla", den eldfängda, älskliga och oändligt talangfulla Åsa."
TACK!
Olov Helge. Lärare på Musikhögskolan i teori och arrangering. Han har mer eller mindre varit min mentor i alla år när det gäller
orkestrering. Han var också medproducent på mina första två skivproduktioner.
Olof Wretling. En samarbetspartner som betytt mycket de senaste åren. Främst i ”Värmlänningarna” men även i flera andra projekt.
Mats Wänblad. En fantastisk textförfattare. Samarbetet började redan 1979 och har sedan fortsatt i alla år. Han har förmågan att förstå vad jag är ute efter och sedan på ett smart sätt omsätta det till en sångtext eller ett manus.
Tack också för inspirationen!
Bernstein, Ravel, Mireille Mathieu, Strauss, Porter, Ramel, Streisand, Rodgers, Tjajkovskij, Brel, Puccini, Mouskouri, Weill, Kander, Aznavour, Anna Moffo, Dean Martin, Valente, Grieg, Shirley Bassey, Bacharach, Nat King Cole, Frank Sinatra, Juliette Greco, Shostakovich, Andersson, Piaf, Birgit Nilsson, Gigliola Cinquetti, Mahler, Tom Jones, Zetterlund, Poulenc, Björling, Alice Babs, Verdi, Peggy Lee, Queen, Sondheim, Bizet, Hildegard Knef, Brahms, Sammy Davis och Gershwin!